PATETISK POETIK/POETISK PATETIK

det fanns en man (pojke, han var väl arton) som för några år sedan sade att jag hade ledsna armar & ledsna ögon, & sedan kysste han mig & jag trodde att jag var kär, men jag var kär i kärleken, i föreställningen om hur kärlek skulle vara. & jag har blivit kysst av så många män, jag minns dem inte längre, men bara en har berört mig & det är där jag väljer att stanna, vid den man som lämnat sådana djupa s(p)år. att gå vidare är inte min starka sida. om du bara kunde se mig nu.