att springa & springa på gator utan slut aldrig någonsin komma fram paniken i bröstet. känner ni paniken? jag balanserar på varje tänkbar kant, jag tänjer på varje tänkbar gräns. mina ögon gör ont, du gör ont i mig, allt gör ont i mig & jag förstör, tar bort, vänder mig om, vänder mig inte om, vill inte vända mig om. det jag vill ligger för långt fram i tiden för att ens kunna tänkas på, det finns liksom inte i min svartvita värld, jag ser inte längre än nu & nu är så in i helvetes jävla överväldigande att jag mest bara vill pistolen mot tinningen tack & hej.
-----
sen skrev jag en dikt istället:

ODE TILL ZOPIKLON
jag älskar dig
besinningslöst
villskorslöst
du är min räddning
zopiklon