i used to make phantoms i could later chase
images of all that could be desired
then i got tired of counting all of these blessings
and then i just got tired

att springa & springa på gator utan slut aldrig någonsin komma fram paniken i bröstet. känner ni paniken? jag balanserar på varje tänkbar kant, jag tänjer på varje tänkbar gräns. mina ögon gör ont, du gör ont i mig, allt gör ont i mig & jag förstör, tar bort, vänder mig om, vänder mig inte om, vill inte vända mig om. det jag vill ligger för långt fram i tiden för att ens kunna tänkas på, det finns liksom inte i min svartvita värld, jag ser inte längre än nu & nu är så in i helvetes jävla överväldigande att jag mest bara vill pistolen mot tinningen tack & hej.
-----
sen skrev jag en dikt istället:

ODE TILL ZOPIKLON
jag älskar dig
besinningslöst
villskorslöst
du är min räddning
zopiklon

jag känner för att förstöra allt som kommer i min väg.

väntan, alltid denna väntan. det enda jag gör är att vänta; på förändring, förbättring, flytt, att min kärlek ska inse sitt misstag & komma tillbaka till mig, på att någon ska ta sig tid & fråga hur det är med mig, egentligen. allt står mig upp i halsen, inte minst gråten, & jag vet inte vad jag ska göra av alla dessa känslor & tankar. jag borde begrava dem, men jag håller fast vid dem som om mitt liv stod på spel, för det är fortfarande trots allt det vackraste jag upplevt & trots att jag aldrig får det tillbaka vill jag åtminstone kunna se tillbaka på allt det underbart berusande det faktiskt var. jag var (är) kär, det var så stort & det dog. en del av mig lämnade mig när väskorna packats & började färdas norrut igen. en del av mig dog & jag vet inte hur eller ens om det går att reparera den enorma skada det gjort. jag kan inte andas jag kan inte andas jag kan inte andas låt mig få andas annat än luften du lämnade kvar. allt är du. allt är fortfarande bara du.

jag känner mig ensam, jag känner mig malplacerad, jag känner gråten, jag orkar ingenting, jag vill ingenting. jag tror att det kallas förtvivlan. det är mitt tillstånd.

LONELINESS IS A CROWDED ROOM

ikväll ska jag dricka bubbel & lyssna till bryan ferrys råd om att dance away the heartache dance away the tears. denna oförklarligt starka kraft som finns inom mig, det nästan nattsvarta. jag börjar att tro, & befarar, att det är här för att stanna. kanske om jag målar läpparna extra röda så försvinner allt, kanske?

mitt sår finns inne i mig. det är det sår som kommer sig av brist på kärlek. eftersom ni inte kan se det säger ni att det inte finns. men jag har sårats i mina känslor. mina känslor är min hjärna. mina känslor är nu nerver som rivits ut. bortom hålet mellan mina ben, där köttet är sönderslitet till förvridet gnissel, innanför den röda röran eller sörjan, ligger en kvinna. ingen vågar sig någonsin hit.

det här att jag inte kan släppa. du vet, pusselbiten passar in & hela skiten. det ska tydligen ta tid. det ska vara så.

HE CAN'T ASK FOR YOUR SOUL

DU & JAG OM NÅGRA MÅNADER LISSIE?

min nedräkning börjar nu. tog en zopiklon & bjöd sedan malin på en mot att hon lovade att inte somna. nu sover hon & jag är hyperaktiv, vill rensa ut bland allt, börja packa ner böcker montera ner bokhylla slänga skräp vad som helst, FLYTTA. ALLT GENAST, men jag måste vänta måste tygla mig.

GLOOMY SUNDAY

behöver jag säga att jag har tagit zopiklon, lyssnar på associates & känner hur paniken växer i bröstet? vad som än händer så måste jag bort. BORT BORT BORT!

SUG MIN VÄNSTRA

om allt går som jag vill är jag snart långt härifrån. det kallas att fly, men det kallas även att leva & jag väljer det senare för det klingar bättre. allt jag gör här kan jag göra där. på måndag får jag veta. samtidigt vill jag inte lämna J här, det smärtar, men vad ska man göra? personlig utveckling eller vad fan som helst.

PATETISK POETIK/POETISK PATETIK

det fanns en man (pojke, han var väl arton) som för några år sedan sade att jag hade ledsna armar & ledsna ögon, & sedan kysste han mig & jag trodde att jag var kär, men jag var kär i kärleken, i föreställningen om hur kärlek skulle vara. & jag har blivit kysst av så många män, jag minns dem inte längre, men bara en har berört mig & det är där jag väljer att stanna, vid den man som lämnat sådana djupa s(p)år. att gå vidare är inte min starka sida. om du bara kunde se mig nu.

JAG SPRÄNGER SÅ GÄRNA MIN HJÄRNA

ikväll ska jag dricka fruktdrinkar med min bästa jacky & åtminstone för en liten stund försöka bortse från det faktum att mitt livs kärlek inte älskar mig längre. (allt kretsar kring dig & jag hatar det. mest av allt hatar jag hur det verkar vara så jävla lätt för dig att bara gå vidare med ditt liv medan jag är fast här, i ett evigt jävla mörker.)

SHE'S JUST HANGING AROUND

& mitt hjärta sjunker som en sten. det finns inget hopp, jag vet ju det, innerst inne vet jag det men jag vill inte veta, jag vill leva i min lilla värld av förhoppningar, men jag vet. hur ska jag kunna gå vidare när allt jag vill är att stanna kvar?

femtiosju minuter i telefon utan skrik, gråt, ångest. bara en enorm saknad & oväntat många skratt. jag vill tro att det går framåt, att jag går framåt, att allt kommer att ordna sig. till vad vet jag inte, men jag vet att jag hoppas, på mycket, på sinnesfrid, på kärleken, på att det finns en chans. & du kunde inte ens säga emot mig där. nu är allt mekaniskt, underbart, upplyft. om det beror på dig eller på zopiklonen vet jag inte & jag bryr mig ärligt talat inte, för det är ett L U G N & JAG ÄR INTE VAN VID LUGN.

UTTRYCK FÖR HJÄRTESORGEN

maybe we could make it all right
we could make it better sometime

maybe we could make it happen baby
we could keep trying
but things will never change

so i don't look back
still i'm dying with every step i take
but i don't look back
just a little, little bit better
good enough to waste some time
tell me would it make you happy baby

we could keep trying
but things will never change
so i don't look back
still i'm dying with every step i take
but i don't look back

we could keep trying
but things will never change
so i don't look back
still i'm dying with every step i take
but i don't look back

and it hurts with every heartbeat
and it hurts with every heartbeat
and it hurts with every heartbeat
it hurts with every heartbeat

SLIT UT MITT HJÄRTA

vi börjar om, tomma sidor, nytt kapitel, whatever. du vill inte ha mig i ditt liv längre, så ok. din förlust, YOU WONT FIND A GIRL IN THIS DAMN WORLD THAT WILL COMPARE WITH ME osv. jag har målat lägenheten grå, möblerat om, börjat köpa EGNA skivor, bygger upp mitt liv på egen hand. en månad & två dagar sedan & det har varit ett helvete, men jag reser mig ur askan, jag står snart upp igen. i höst ska jag lära mig franska, läsa alla mina böcker, studera lingvistik på egen hand, vårda mina relationer, skriva på min roman, you name it. jag tror det kallas att leva.
-----
sen ringde HAN & jag är inte så jävla tuff längre; krälar på marken, gråten i halsen, söker febrilt efter möjligheter i det omöjliga & NU KAN DU FÅ MIG SÅ LÄTT. jag saknar det okomplicerade (& en varm andedräkt i nacken om nätterna).